Någon gång under tonåren börjar troligen de flesta människor mer på allvar fundera över vilket arbete man vill ha i framtiden.

En del vet redan tidigt vad de vill bli och har ett väl definierat mål i sitt framtida arbetsliv, andra halkar in på en viss bana mer av en slump.

En del personer stannar kvar inom samma yrke eller bransch i hela sitt yrkesverksamma liv medan andra omskolar sig både en och flera gånger. Har man en funktionsnedsättning blir dock detta med att välja yrke lite mer komplicerat.

Det är inte bara det faktum att många arbeten inte fungerar rent praktiskt — ofta måste man dessutom ta sig förbi både sina egna och andras fördomar innan man kan nå arbetslivet, vare sig det gäller att skaffa sig ett första arbete eller att komma tillbaka till arbetet efter sjukdom eller skada.

Ytterligare saker som kan ligga i vägen för att personer med funktionshinder ska komma in i arbetslivet är till exempel dålig fysisk tillgänglighet eller att behov av olika slags stöd från samhället inte blir tillgodosedda trots att de är lagstadgade.

Finns det även personlig assistans med i bilden kompliceras saker och ting oftast ännu mer. Det är trots allt ytterligare en eller kanske till och med två personer att ta hänsyn till. Man har ju väldigt få förebilder. Jag hade i alla fall inte det när jag växte upp.

Jag kände ingen person med funktionsnedsättning som hade ett ganska Svensson-liv.. som hade familj och ett jobb och 2,4 barn ... inte en Volvo, kanske en Chrysler.

Med detta i bakhuvudet är det ganska lätt att förstå att även en driven person med mål i livet kan drabbas av ett eller annat bakslag. Plötsligt sköljer insikten om funktionsnedsättningen över en och man börjar fundera över vem som ska anställa en och ifall det verkligen är någon ide att ens försöka vidare.

Det är något som hänt flera av dem som intervjuats, men det som är viktigt i allt detta är inte att det finns hinder eller svackor, utan istället att fokusera på hur de har tagit sig runt och ur det och lyckats hitta rätt i djungeln. Direkt efter skolan, när jag blev färdig med min utbildning, så kom jag nästan ner i en slags svacka.

Jag kände att allt var så oerhört tungt.

Då började arbetslösheten, första omgången. Det kändes inte rättvist att behöva slå sig fram utan att få nån hjälp på nåt sätt, utan att man själv skulle behöva tävla mot andra personer som inte hade nåt funktionshinder, som över huvud taget inte hade samma begränsningar som jag. Att nån arbetsgivare skulle välja mig, varför skulle de göra det?

#jobb #yrke #funktionshinder #hälsa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är idag ett faktum att branschen för personlig assistans blivit alltmer flexibel och rörlig. Både vad gäller nyetablering av aktörer som sköter assistansen, till funtionshindrade som går från en anordnare till en annan. Vanligt är exempelvis att ...

Är gräset grönare på andra sidan? Inte alltid. Men det kan vara det.    Speciellt kan det vara en god sak att byta gräsmatta om den nuvarande känns rutten. Eller om den nuvarande inte är kompatibel med de krav du ställer.    Okej, jag ska läg...

En vanlig föräldraregenskap är att vilja beskydda och hjälpa sina barn till det allra bästa i livet. Ibland på gränsen till att vilja befria barnen från motgångar och misstag.   Som förälder till ett barn med en funktionsnedsättning kan det var...

"Ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället"   LSS, lagen om stöd och se...

Har tittat på hur det kan se ut i olika platsannonser där man söker personlig assistent.   Här följer några utdrag. "Det är viktigt att du är flexibel eftersom det kan bli olika dagar och tider varje vecka." "Vi söker dig, som är lyhörd, pos...